Har väntat hela dagen på att en läkare från vårdcentralen ska ringa upp mig. Såklart ringer den doktorn som jag tycker minst om upp och förstår inte alls vad jag säger eller vad jag vill. Han försökte pracka på mig att jag skulle ta ipren istället. Men jag gav mig inte. Sa att jag har haft den här smärtan varje månad sen jag var 16 år gammal (förutom under graviditeterna då) och att det bara blir värre och värre. Ville helt få en utredning men tillslut lyckades jag få han att skriva ut det enda som hjälpt hitills vilket är dikolfenak. Jag måste ha låtit som värsta druggi´n som propsade på det starkaste jag kunde komma på. 

 

Men nu slipper jag iallafall ha ont i 50 månader framöver. Och det mina vänner är ren lycka. 

 

Snart kommer min snälla, söta och underbara syster hit och hjälper mig med barnen. Känner mig piggare men inte tillräckligt för att hänga med i en tvåårings tempo. 

 

Ikväll blir det tacomys och vi tjuvstartar helgen lite. Elias är ledig imorgon och då ska vi åka till stellas och härja runt.