Livet som tvåbarnsmamma är verkligen underbart. Vi har fått in en riktigt bra rutin. Och jag känner att jag faktiskt hinner sitta en stund framför datorn när Gabriel sover och Elias härjar runt omkring. Därför mina vänner tänkte jag att jag skulle försöka komma igång med bloggandet igen. 
Det har legat på is i många månader, jag haar nog glömt av hur befriande det är att verkligen häva ut sig om sina dagar. Om saker som gnager en och saker som man är förbannad över. 

 

Elias är 2 år och 3 månader och en duktigare goare kille får man leta efter. Han är kärleksfull, givmild och förstående.Visst kan han få sina vredesutbrott och bli helt hysterisk. Men jag tror faktiskt det är nyttigt. Att bli både arg, ledsen och glad. Han kommer ständigt med nya upptåg och det roligaste just nu är att leka i kojan vi byggde under trappan. 

 

Gabriel är snart 6 månader och det är helt galet vad han växer och hur fort tiden går. det är med smakportioner har vi kämpat en heldel med. Det är inte intressant med någon mat överhuvudtaget. Gröten går däremot ner nu om man spetsar den med mycket katrinplommonpure och håller fast hans små små händer som lätt slinker in i munnen precis framför skeden. Gabriel hade en tuff start i livet med mjölkallergi som gav både utslag och en ond mage. Men när vi väl fick rätt kost och magen kom i balans är han världens lugnaste och snällaste bebis. Det är sällan man hör honom gråta eller skrika. En nöjd unge helt enkelt. 

 

Såklart så håller batteriet på min dator att ta slut nu när jag väl satt mig ner för att skriva ett inlägg. Jag får återkomma en annan dag. Kanske imorgon men lite mer update och lite bilder.